Kick kick 

Gamla grejer är bra grejer. Moppen starta efter ett par kick och tuffade snällt på. Värre var det med hojen som vägra gå igång. Mutter och elände. Jaja, det går som tur är att lösa det med även om det är lite besvärligare. 

Bortskämd 

Så där. Då var topplockspackningen bytt igen. Tack och lov kom moppemekarn’ över och fixa det. Jag är lite bortskämd med hjälp och även om jag helst gör så mycket jag kan själv så är det rätt skönt när någon annan gör något mellan varven. 

Så tack för hjälpen 🙂

Jo men visst är det höst

Sitter vi datorn och ska egentligen göra annat än blogga. Men, sidan jag ska jobba mot har hängt sig så vad kan man göra. Det är knappast så där glidarmoppeväder ut. Hösten är här, med besked.

Fast den här veckan har jag faktiskt åkt moppe till och från Garnisonen alla dagar utom i dag. I går regnade det, men moppen var snäll och tickade på ändå. Rätt kläder gjorde att jag varken frös eller blev genomvåt med så egentligen finns det väl inga dåliga dagar att åka retroräcer.

Men nu, när jag kan ta en paus, då vet i fasiken om det är så lockande att bara ge sig ut och åka. Det är ju kaffets dag med har jag hört. Kanske skulle ta mig en extra kopp java. Eller kanske skulle ta med java i termos och ut i skogen med moppen… hmmm.. nu blev livet lite svårare.

Jaja, ska byta flik i webbläsaren och se om jag har någon framgång…

Over and out….

Bruksfordon

I dag tror jag att moppen äntligen klassar in sig som ett äkta bruksfordon i mitt liv. Den har varit så pålitlig på sista tiden att jag vågar planera att ta den till olika ställen. Som i dag när jag skulle till läkaren. Kanonbra. Billigt att ta sig dit, kom dit i tid och slapp betala parkeringsavgifter som annars nästan ruinerar en. =)

Idel glädje att åka moppe när höstvädret är så här fint. På med varma kläder och puttra iväg. Livsglädje på två hjul.

 

Underbart väder 

Krispigt och klart i luften. Strålande sol och en retroräcer som puttrar på som bäst. Livet kan vara sämre 🙂 

Roligt med moppeåkandet är också de leenden som folk drar fram när man kommer åkandes. Och kommentarerna. 

– Det va en fin moped du hade. 🙂 

Tack, säger jag och tänker för mig själv att jag är lyckligt lottad som får chans att åka på den. 

Soliga fina höstdagar tar jag gärna fler av. 

Världens största myrstack?

När jag kom hem i går så var jag så trött. Orkade knappt uppdatera bloggen och idag känner jag att färden förtjänar lite mer detaljer.

Fredagskvällen bjöd på medelhavsklimat med 27 grader varmt så sent som tiohugget på kvällen. Lördagen inte lika varm. 17 plus men lite soligt. Jag tog så klart fasta på att det skulle bli runt 22 grader under dagen och drog på mig klänning och högklackade öppna skor. Ja, det gäller ju att se bra ut när man åker moppe tänkte jag.

Men realisten i mig tog över och jag packade ner jeans och en skjorta med. Tur var det. Värmen visade sig blåsa bort med de kraftiga vindar som fanns över vårt vackra landskap.

Efter anmälan och startnummer 160 väntade vi in instruktioner kring rallyt. Karta fanns. En relativt god lokalkännedom också. Kanske tur det. Kartan visade sig att vi inte kunde följa när det väl behövdes och faktiskt så frågade vi en polis efter rätt väg när vi körde fel på 35:an. Fast vad gör det att vi missade fråga sju och åtta. Jag hade nog inte haft så många fler rätt om jag läst dem om jag ska vara ärlig. Men en del i rallyt såg lite konfunderade ut när vi helt plötsligt låg före dem vid en senare fråga.

Sockna runt gick mot Bersbo och sedan Värna. Lite fika i Bankekind innan vägen fortsatte över 35:an då och en del hamnade i Grebo fast från fel håll. (Polisen berättade att flera hade kommit den vägen) På en skogsväg passerade vi världens största myrstack! Är övertygad om att den var över en meter hög. Jaja, det kanske inte var världens största men stor var den. Inga bildbevis dock. Hade inte lust ställa moppen i den och ta en bild. 😛

En stund senare fick moppemekarn punka. Lämnade honom och hängde på ett annat gäng sista kilometrarna förbi Mormorsgruvanhållet och Åtvidabergs Golfklubb innan vi svängde ner mot Folkets Park och målgång.

Bitvis gick det nog i hela 40 kilometer i timmen. Bitvis knappt 15. Bitvis höll jag på att huttra ihjäl med köldskador. Bitvis var det extremt varmt. Jag är rätt nöjd att min Husqvarna gick alla milen utan att bråka. En del andra var inte riktigt lika lyckligt lottade. Någon fick kedjehaveri direkt efter start. Någon pajade koppling för. Någon fick bli bogserad hela vägen hörde jag för hans moppe hade aldrig funkat.

Husqvarna var helt klart få på plats av. Zündapp och Puch flest av. Men vad sjutton spelar det för roll vad man åker på så länge man har samma glädje av turen.

Själv säger jag – Retroräcer – when the journey is the destination.

Sockna runt – Åtvidaberg 

Jag kan vara optimist – därför började jag dagen i klänning. Snyggt som fasiken. Men, jag är också realist så jag tog med ett par jeans som jag bytte till nästan halvvägs. 

Satan vad fint det är runt om på slätten men SATAN vad det blåser! 

Förutom just blåsten så var vädret toppen. Tur det eftersom moppemekarns rally slutade med en punktering ett par kilometer från mål. Likbil för hans del. Själv puttade jag vidare och tog mig alla mil runt.

Eller nästan alla mil. Sanningen är den att vi missa vilken väg vi skulle köra så vi hoppade över ett kortare avsnitt av väg. 

Fast vad gör det. Tror att jag, förutom de som åkte likbil, var bland de sista in i folkets park igen. 

Men vad gör det. 

Vi hade ju tur med vädret 🙂